utredning och minnen
Trodde inte jag kom ihåg så mycket, men det kom upp en del efter hand.. En hel hög förträngda minnen
Vi har nu börjat nysta upp och gå igenom mina minnen.. och allt bara väller fram..
Som minnen, flashbacks, mardrömmar..
Allt från det att jag var 11år tills nu, blandat om varann..
Jag har förträngt så mycket, bara för att orka/kunna överleva. Har skapat strategier och sätt att vara, bara för att klara leva.
Jag känner mig verkligen inte bekväm med att berätta om mina minnen och känslor, men det är något jag nu måste göra. Hos min psykolog, inte här.
Var tyst i 30år och försökte fly från alla negativa händelser genom att förtränga/stänga in. Men allt kom fast mig och är nu inne på min tredje burnout på sex år. Som tur har jag en bra psykolog bakom mig.
Hoppas verkligen jag kan komma förbi allt. Det kräver ju att jag vågar öppna mig totalt.. men det är det svåra för mig.
Ger ju bild av att vara superöppen, men det är egentligen få valda delar jag berättar. Ett resultat av att inte bli trodd på, fel behandlad osv..
Har försökt lära mina barn att inte göra som jag. De ska och får berätta om allt, inte bara bra saker utan även om de dåliga. Vill de inte prata med mig, så får de prata med andra. Huvudsaken att de får det ur sig.. hellre snabbt än sen efter 30år..