back to basics kan vara lycka
Om något så har jag lärt mig att det är okej att backa. Att ta pauser här och där.. Man behöver inte gå all in hela tiden. Det lilla är det viktiga.
Jag har ju alltid varit en on/off person. Gör man något så skall det göras bra, helst perfekt.
Nu, med värk och mående har jag haft svårt med det. Vill ju så gärna göra massor. Är uppfostrad i att man ska göra en hel del, ytan ska se bra ut så att säga. Ditt människovärde bestäms av hur mycket man gör, typ.
Trodde så länge länge. Kanske stor del till varför jag är inne på min tredje burnout på 7år..
Idag, med stöd och hjälp + insikt, tror jag inte så mer. Ditt människovärde bestäms av hur du är som människa, inte pga vad du gör.
Du kan vara hur produktiv/vacker/perfekt på utsidan eller eller ha massor med pengar på kontot, men din insida kan vara långt ifrån fin/bra/trevlig.
Du kan se sjabbig ut/inte borstat håret/och inte kanske få så mycket gjort pga olika orsaker eller inte ha , men du kan vara den bästa vännen man kan få.
Allt handlar ju om hur du ÄR, hur du VÄLJER att vara! Inte vad du har eller gör..
Och har du tur, som jag, så har du fina vackra vänner.. som dessutom finns där för mig.. och som vågar pusha mig utanför min lilla säkra låda..
Tack att ni finns!
Tack att jag fått möjligheten att acceptera mig själv. Att jag fått märka att jag är okej även om jag ibland måste backa och tänka på mig själv. Att jag får vara med trots jag inte alltid klarar vad andra klarar. Att jag duger precis som jag är.
Tillägg!
Har aldrig tänkt om andra att de inte duger om de inte är högpresterande eller ser ut på vissa sätt.
Det har enbart gällt mig själv. Självkritiken har varit extremt hård, nu har den lättat ordentligt..