latmasken går igång
Visst, i vissa saker är jag lat. Det kan jag erkänna. Men att strunta i alla problem och symtom och dra på "du är bara lat, rör på dig, medicinering kan du glömma"..
Well...
om man har en värk som sprider sig till extremhet utan varning..
domningar som sprider dig utan varningar lite överallt..
smärtattacker som kommer och går, även de utan varning..
Ska man då dra ut på maraton och gym och liknande? Tydligen.
Visst, muskelträning är bra. Där är jag med. Men vet även att pressar jag för mycket försvinner benen och alla här hemma lider..
Tänker ändå ge fysion en rättvis chans och göra det de ber om, det de vill jag ska göra. Så får hvc och alla andra se..
Och för att förklara mig än en gång.. Detta smittar inte. Detta är inget nytt, har haft samma mer eller mindre sen april 2009. Så länge jag får göra i min egen takt och lyssna på kroppen klarar jag ganska mycket. Det är när jag blir stressad eller "arbetsmoralen" kickar in som jag hamnar göra för mycket, bara för att få allt som ska göras gjort.
Det att du ser mig göra något eller skratta visar inte allt. Jag har blivit lite av en expert på att hålla masken och visa utåt att allt är bra.
(Vissa saker undviker jag ända till det sista, som cykla, köra bil, och ganska långt dammsuga, för att lidandet bkur så stort efteråt och ligger i väldigt många dagar.) Överlevnadsinstinkt..
+ jag har väl lika stor rätt som alla andra att göra saker och försöka ha roligt..
